Reseberättelse
Många av eleverna förde dagbok under resan och här följer en reseberättelse skriven av Malin Andersson, Åsa Färnefors och Martina Szamer i klass 9V.
Vi avreste från Henåns skola den 12 maj vid middagstid efter att ha packat in vårt bagage och all mat som vi skulle behöva på resan. På kvällen kom vi fram till Karlskrona, där vi steg på en färja som skulle ta oss till Gdynia i Polen.
På morgonen efter en rolig båtfärd satt vi åter i bussen och resan fortsatte ner genom Polen. Under vägen gjordes flera stopp och bland annat stannade vi till och besökte klostret Jasna Gora för att bese Svarta Madonnan det heligaste som finns att se i Polen. Det var en massa folk och vi kom mitt i något som såg ut att vara en mässa. De flesta hade dock turen att komma ända fram till Madonnan. Därefter fortsatte vi vår resa Krakow. När vi kom fram åt vi en sen middag på hotellet.
Dagen därpå gick vi upp redan strax före klockan sju för att redan klockan åtta sitta i bussen på väg mot Auschwitz. När vi kom fram fick vi se en film som inledning till besöket innan vi började vår ”vandringstur”. Filmen handlade om hur det var för människorna i lägret och gjorde ett starkt intryck på oss. Efter filmen träffade vi Magdalena, vår guide, och med henne gick vi till porten ”Arbeit macht frei” där vi ställde upp oss för fotografering. Vi visades därefter runt i byggnaderna för att bese de olika utställningarna. Allt kändes så hemskt och det är svårt att gradera ondskan men rummet med barnkläder och bilderna på de barn, som utsatts för medicinska experiment kommer nog ingen att glömma. Även fotografierna på väggarna i en av barackerna gjorde starka intryck. Plötsligt fick det mänskliga lidandet ansikten. För andra var rummen med proteserna och resväskorna hemska upplevelser. Innan besöket på Auschwitz I var över hann vi med att se galgen där lägerkommendanten Rudolf Höss hängdes och gaskammaren med krematoriet strax bredvid.
Efter en kort rast åkte vi med bussen till lägret Birkenau eller Auschwitz II. Detta lägret var minst tio gånger större och näst intill ofattbart just på grund av sin storlek. Vädret var varmt och soligt och trots detta kände rysningar och stort obehag. Efter att ha sett perrongen där sorteringen skedde, resterna av de sprängda gaskamrarna och krematorierna, barackerna med britsarna och de så kallade toaletterna tycker vi ändå att det svårt att förstå hur helvetet en gång varit för de människor som levat och dött där. Vi får bara en liten inblick. Men vi får ändå åka därifrån och hem till ett lyxhotell. Det var inte vad som hände med de 1,5 miljoner människor som fanns här åren 1942 - 1945 i södra Polen i Auschwitz. Innan vi åkte tillbaka till Auschwitz I fick vi gå upp i tornet över järnvägsrälsen varifrån man fick en överblick över det hela. Tillbaka vid lägret fick de som så ville gå in ännu en gång för att vandra runt i sina egna tankar och funderingar. En del av oss besökte block 27 för att se på en utställning om hela förintelsen av judarna.
På kvällen var vi lediga och fick själva gå ut och äta och roa oss i Krakow. Ute på stan var det massor av människor på gatorna för det var musikfestival och annat skojigt. Dagen därpå var vi uppe tidigt för att börja den långa resan till Berlin. Det var fruktansvärt varmt och inte blev det bättre av att luftkonditioneringen i bussen delvis pajade. Efter en obeskrivlig tullkontroll på gränsen mellan Polen och Tyskland kom vi till slut fram till Berlin klockan 23.30. Eftersom vi mycket trötta efter resan gick vi rätt snart till sängs. Sista dagen på vår resa var det sightseeing och shopping som gällde. Men innan vi lämnade Berlin fick vi en två timmars sightseeingtur med svensktalande guide. Det var kanske tur för de som inte läst tyska. Vid 7-tiden på kvällen lämnade vi Berlin för att under natten åka hem till Henån igen. Alla sov gott och de flesta vaknade nog inte till förrän vi kom till Göteborg. En och en halv timme senare var vi framme i Henån och kunde kliva av bussen. Trött, men nöjda och belåtna skildes vi åt och åkte hem var och en åt sitt håll. Vår sista resa med klassen var slut... Resedagböcker och tack