Nu börjar det bli dags att börja tänka på att fara hemåt igen! Många börjar bli ledsna och vill inte alls åka hem ännu! Dagen tillbringas i staden Nîmes, med en picknick i en vacker park, några förvarningar om hur svårt det är att hitta rätt i staden och sedan tillåts alla vandra iväg dit de vill. De flesta söker sig in till stadens shoppingdelar, andra studerar romersk byggnadskonst eller tar sig en fika. Staden bjuder på många upplevelser! Sedan är det dags att åka hem, efter att ha köpt alla presenter man skall ta med sig till vänner och släktingar hemma i Sverige. Kvällen avslutas med en stor gemenskap, det bjuds på god mat, förfriskningar, tacktal och fransk folkdans. Många torkar tårar ur ögonen, andra stannar uppe hela natten, somliga måste hem och packa mitt i natten så att resväskan är klar till avgång nästa dag... Trötta är vi lite allihopa, och visst skall det bli skönt att komma hem, fast vi skulle allt ha stannat några dagar till...

Lördagen den 17 april
Många tårade ögon, krampaktiga kramar och oordning kännetecknar alltid dessa avsked! Gamla och nya vänner skils från varandra, och det känns som om man lämnar kvar en bit av sig själv! Avfärden brukar dra ut på tiden och en masspsykos uppstår, gråter en så gråter snart alla. Tillslut kommer allihopa ändå på bussen, några fransmän som ivrigt vill följa med sina svenska vänner slängs av bussen, dörrarna stängs och sedan är vi på väg hem igen. De flesta hänger vid bussens bakre fönster, där man ser de franska bilburna vännerna eskortera oss en lång bit på väg hem... Efter ett par timmar avtar gråten och de flesta längtar nu bara hem, vägen hem är mycket längre än den ned! Många somnar av utmattning, sover sig igenom halva resan, vi pratar med varandra och bestämmer att vi snart skall ha en återträff. Väl hemma skingras alla för vinden, för den här gången, och alla har många nya erfarenheter och lustigheter som de kommer ha nytta av resten av livet!