Årtusendets sista utbyte
-Frankrike våren 1999

Henån 00-03-16

Fredagen den 9 april
Idag påbörjade vi vår resa mot södern. Vi packade in oss i bussen, slogs om vem som skulle sitta var, tyvärr fick jag och min pojkvän platserna framför toaletten vilket gjorde att vi inte kunde böja bak våra säten. STORT misstag! Men vi anpassade oss och gjorde oss ganska konfortabla i alla fall. Första delen av resan består mest av att man sprider ut sina grejer där man tycker att de skall vara, jackan på hyllan över, godiset och drickan i den lilla korgen på sätet framför sig. Man kollar in vem som sitter var och sedan sjunker man in i sätet och spanar ut över det gråtrista Sverige. Sedan är man i alla fall äntligen på väg!
Lördagen den 10 april
Idag var den stora dagen. Vi höll äntligen på att närma oss vårat mål! Vi stannade på morgonen för att göra morgontoalett och senare på dagen vid en vägkrog för att äta lunch. Vi började samla ihop våra saker och snart började de av oss som varit med förr känna igen sig i omgivningarna. Och, något tidigare än vad vi beräknat kom vi fram till St Jean du Gard, där bussen stannade och vi klev av, några nervösare än andra, för en del var det första gången, för somliga andra tredje gången. Det var spänning i luften. Vem skulle man bo hos? Skulle man trivas? Skulle man få god mat? Och...skulle man förstå varandra? Pussar och kramar mötte oss när vi klev av bussen, föräldrar och ungdomar stod utanför och tog emot oss, och efter uppropet skingrades vi alla till våra familjer. Somliga skulle stanna kvar i St Jean du Gard, andra vidare till småbyar som t.ex. Les Plantiers. Vi packade in våra väskor i bilarna, sa hej då till varandra och for iväg. Hemma i värdfamiljerna väntade nybäddade sängar, lite saft och sedan gåvoutbytet. Samtal, fransmännen är mycket måna om att vi skall trivas när vi kommer och vill ha reda på varje liten detalj som kan vara viktig. Vad tycker man om för mat? Själv fick jag logi (tillsammans med min pojkvän) i en liten husvagn en bit ifrån huset. Mysigt och enskilt, mitt ute i ödemarken. Jag kan tänka mig att de andra deltagarna fick ett eget sovrum i familjernas hus, så husvagn var inte den vanligaste formen av boende. Senare på kvällen fick vi middag. Jag tror att många av förstagångsbesökarna blev lite förvånade över middagsordningen och kanske t.o.m. maten som serverades, men jag ror inte att någon fick sniglar och grodlår, kanske kanin på sin höjd. Grönsakerna är en viktig del av maten där nere, och vi bodde i en helvegetarisk familj så mycket grönsaker blev det. Sallad först, huvudrätt och sedan ost och frukt. Sedan stupade nog vi allesammans i säng, trötta men mycket nöjda!

Södagen den 11 april
På förmiddagen var det vila i familjerna, lite sovmorgon och acklimatisering. Vid lunchadags var det dags för veckans första aktivitet, en "liten vandring". Alla skulle samlas vid skolan i St Jean du Gard, för att vandra tillsammans över berg och dal till en liten by, Mialet.

Skolan i St Jean du Gard

Naturligtvis kom den familjen jag bodde i inte iväg på morgonen, vi fick lifta med grannfrun som var tysk till ändhållplatsen för promenaden, och hann gå ett par hundra meter innan vi stötte på resten av gruppen. Vid promenadens slut kom bussar och hämtade oss för att köra oss till Mialet, en alldeles liten underbar fransk by som varit protestantiskt fäste under religionsförföljelsen. Vi besökte en protestantisk kyrka där vi fick ett föredrag om hela historian, vilket var mycket intressant.



Välkomna till Mialet!
(På skylten står det Culte Protestant)
Efter besöket for vi till skolan igen där vi fick en rundtur av skolans rektor där vi bl.a. fick se den nya IT-salen. Sedan bjöds det på förfriskningar i form av underbara pajer, sallader, bröd och fruktansvärt goda efterrätter och snacks. Under kvällen umgicks vi tillsammans med våra franska vänner. Fortsättning på nästa sida...